Ensamhet..

Det är inte ofta jag är själv, det sägs att man behöver va själv, men jag får bara panik!!! Usch gillar inte alls å va ensam.. Paniken blir i tårar, för när jag är ensam får jag tid att tänka så mycket och då blir de grublerier som känsliga jag får ut i tårar..

Igår berättade jag om att jag hade beslutsångest och att jag kommer ångra mig hur jag än gör. Nu sitter jag iaf kvar i lägenheten och plugg står på schemat hela helgen lång! Känns väl inte jättekul men nästan ett måste efter veckans sjukdom och fjällenresan.. Men ensamheten är nog de som skrämmer mej mest tror jag, plugget ska nog gå bra...

Jag och Anders har snart bott ihop i tre år och varit ihop i 4 ½ år, men egentligen kan man väl säga att vi bodde ihop redan i Skellefteå, för Anders sov hos mej varje kväll redan på den tiden. Nätterna som jag sovit själv sen vi flytta ihop på riktigt i Umeå kan jag nog räkna på en hand så få är de, tragiskt men sant, och ihelgen blir de två ensama nätter på rad!! Usch... Egentligen är de väl inte själva sovgrejjen som är jobbig de är nog mer de att man är så van att alltid ha honom kring sig så att de blir som så tomt bara å tyst. Men jag får ju tid å värdera och förstå hur mycket han betyder för mig i alla fall!! (L)

Oj vilket flum flum inlägg de blev. .

Gillar ni ensamhet?!


Övrigt då.
Måste hitta nått nytt roligt spel som jag kan nöta, för Age of Empires III börjar va uttjatat, nån som har några förslag?

Godnatt!