Tuff morgondag

Imorgon blir en tuff dag.....
Begravning för min kära pappa i Nysätra kyrka kl11.

Jag som bara varit på en begravning i mitt liv, en klasskamrats begravning. Jonny dog i cancer när jag gick i andra klass, så minns inte alls speciellt mycket av egentligen mer än att de var väldigt jobbigt.

Imorgon blir väldigt speciellt, de ska både vara ett avslut, ett steg framåt samtidigt som de kommer vara en väldigt jobbig process att gå igenom. För ett avslut kan man nog aldrig säga att de är, de kommer alltid ligga kvar och gnaga i bakhuvudet. De sägs att de bleknar med tiden, men just nu känns de svårt att förstå.. Allt förändras, inget blir som de varit... Man är rädd för hur man ska reagera, tänk om jag inte gråter eller tänk om jag bryter ihop totalt att jag inte klarar av att gå fram till kistan. Tankarna flyger runt i skallen och man blir inte riktigt klok.. De känns både bra och dåligt att de blir en stor begravning, jobbigt att träffa alla men skönt att veta att man har ett stort stöd också.. Mycket svamel men de är som skönt att få skriva av sig lite och få ut lite tankar och funderingar. Försöker att sysselsätta mig med annat så jag inte hinner tänka på allt jobbigt, men de hjälper inte att fly heller. Tur att jag har dansen, något som får en att le och faktisk skratta till i de annars så mörka och dystra. Tack tjejer för att ni peppar mig!