Fick frågan av en vän för någon vecka sedan. Frågan om vilar du någonsin?
Jag sover som en stock på nätterna så jo jag vilar! Jag har ingen som väcker mig på nätterna så sömn är det ingen brist på. Även om jag är dålig på ta mig i säng så sover jag mina 6,5 h så det räcker. Men vardagsvila är jag dålig på.
När jag fyllde 25 önskade jag mig en hammock där jag skulle ligga och lata mej läsa en bok och bara njuta. Men ångesten som infinner sig hos mej varje gång jag lägger mig är outhärdlig. Jag kan inte pausa.. Jag borde, jag borde, jag gör det väl då vinner och jag kan räkna gångerna jag legat i hammocken mer än 5min i rad på en hand.. Jag är sämst! Dom gånger jag kan sitta still och njuta är bara när man har besök eller besöker folk annars när jag är själv måste jag sysselsätta mig konstant det känns farligt att stanna av sitta still. Jag måste träna på det inte bara låta livet passera i 150 hela tiden.
Varför måste jag hela tiden vara fröken duktig och engagera sig i allt! Jag kan inte säga nej och vara egoistisk, lära mig att ta vara på just min tid satsa det på mig själv min kropp och mitt välbefinnande. Men jag har ett sjukt bekräftelsebehov och det är väl säkert det som gör att min högra hand alltid räcks upp på möten tar på mig allt för mycket innan mitt medvetande hinner sätta stopp för det.. Att jag aldrig lär mig hur ont i magen jag får hur oron sprider sig ilskan och stressen som byggs upp.. Hur dåligt jag mår under tiden hur mycket är det värt egentligen.. Hur mycket jag sårar min omgivning mina nära och kära, hur mycket jag försummar det bästa jag har... Hur mycket det förstör.. Och ändå kan jag inte säga nej, det är som en drog.. Ansvaret..
Hur ska jag bryta mönstret?
Stressen som sätter käppar i hjulet för andra saker i livet... Vad ska man prioritera egentligen? Vad är värt något egentligen?
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar